Köerna i BUP oroar patientföreningar

Från Sundsvalls tidning 31 Juli

”Patientföreningar i Västernorrland ser med stor oro på de långa köerna som plågar barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) i länet. Man pekar bland annat på att de långa processerna innebär ett förlängt lidande för ungdomarna.

– Det här är ett bekymmer. Det är alldeles för långa väntetider. Jag jobbar också som personligt ombud och vi möter ungdomar som inte får komma i tid, säger Per-Olof Tiger, ordförande för Riksförbundet för Social och Mental Hälsa ( RSMH) i Västernorrland.
Han kommer även ofta i kontakt med många berörda föräldrar.
– De berättar att man inte får hjälp någonstans. De är så utsatta och trötta när de försöker hitta vägar för sina barn. Det är trist och inte bra på något vis.

Statistiken visar även att kösituationen för till exempel förstabesök inom BUP är sämst i hela Sverige i just Västernorrland.
Varför är problemen så stora i Västernorrland med att tillgodose förstabesöken?
– Det är nog ganska enkelt. Man har inte resurser, man har inte psykologer och man har inte psykiatriker och man har inte personal överhuvud taget. Vi har ju tappat så mycket folk. Antagligen är det väl dålig personalpolitik och förmodligen även andra faktorer, säger Per-Olof Tiger.
Hur allvarliga är de här problemen i länet?

– Jag tycker det är väldigt allvarligt. Det är mycket allvarligt för det blir en förlängning av lidandet för ungdomarna och de som är berörda. Det är inte bra.

Karin Svensson, enhetschef vid BUP i Sundsvall, tror inte att det handlar om att Region Västernorrland bedriver dålig personalpolitik utan pekar på att rekryteringsproblemen finns över hela landet.
Attention är en intresseorganisation för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. I Attentions lokalförening i Örnsköldsvik är Einar Härdin ordförande och han menar att det inte bara handlar om förstabesöket.
– Sen kan det ta 90 dagar innan du får nästa träff. Och sen innan utredningen är klar och du kanske får medicin så finns det ingen bestämmelse hur lång tid det kan ta. Det kan ta upp till ett år innan man fått en utredning klar, säger Einar Härdin.
Han pekar på att den utdragna processen kan upplevas som väldigt jobbig.
– Det är förskräckligt att det ska behöva vara såna väntetider. Man kan jämföra med om du får en stroke eller någonting då får du vård akut, men om du har kris i familjen och barnen mår jättedåligt och kanske är självmordsbenägna då ska du ställa dig i en kö. Det borde vara samma sak att du ska in akut.

”Det är mycket allvarligt för det blir en förlängning av lidandet för ungdomarna.
Per-Olof Tiger, RSMH.”

Per-Olof Tiger, ordförande för Riksförbundet för Social och Mental Hälsa ( RSMH) i Västernorrland, tror att dålig personalpolitik kan vara en av anledningarna till bristen på personal inom barn- och ungdomspsykiatrin i Västernorrland. | ST har de senaste dagarna skrivit flera artiklar om ungdomspsykiatrin.”

Insändare – Är du tillräckligt sjuk försvinner sekretessen

Länk till insändaren på Sundsvalls Tidning

 

Det pratas om sekretess i vården, och jag trodde som säkert många andra också gör, att en patient inte behövde dela med sig av sin sjukdomshistorik till okända personer som inte skrivit på något sekretessansvar. Men nu har jag lärt mig att så är inte fallet.

Det kan förstås vara svårt att dölja vilken avdelning på sjukhuset en är inlagd på, men som anhörig har jag fått ta del av flera olika patienters samtal med vårdpersonal. Personer som är helt främmande för mig. Varför, kanske du undrar? Jo, på flera avdelningar på Sundsvalls sjukhus delar patienterna salar. Det enda som skiljer patienterna åt är ett tunt skynke. Som anhörig har jag fått höra mer än vad som kan klassas som sekretess för de inneliggande – jag vet när de förväntas komma hem, vilka mediciner de tar, om personen kissat på sig, blodprovsresultat med mera.

Skulle vi som är tillräckligt friska för att gå på en vårdcentral acceptera att väggarna enbart bestod av skynken där de som väntar i väntrummet hör allt som sägs? Skulle inte tro det va? Men är man tillräckligt sjuk så verkar det vara acceptabelt?

Jill Selander, medlem i RSMH Sundsvall

RSMH Vill starta gitarrkurs – Sundsvalls tidning

Länk till ST.nu´s artikel

Syntolkning: Bild på tidningsartikel. P-O Står på knä i en soffa med en gitarr i händerna. I bakgrunden syns gitarrer upphängda på väggen. Text från artikel:

 

Musik ska få personer som mår dåligt att bryta sin isolering och vilja umgås. Nu vill RSMH starta en gitarrkurs i Sundsvall.

– Vi jobbar hårt för att försöka få tag på en lärare och så efterlyser vi fler gitarrer, säger Per-Olof Tiger, ordförande i RSMH Västernorrland.
I lokalerna i Haga hänger fyra gitarrer. Två fanns sedan tidigare och två har de fått av människor som vill hjälpa till. Tanken på att starta gitarrkurs för medlemmarna har funnits ett tag.
– Vi har försökt länge i samarbete med ABF, men det har varit svårt för dem att få tag på en gitarrlärare, därför har vi nu börjat söka själva, säger Per-Olof Tiger.

Han kan själv spela gitarr, men är självlärd och vill få tag på en person som är pedagogisk och kan lära ut hur man spelar. Att musik, dans och sång kan få människor att må bättre har Per-Olof Tiger erfarenhet av sedan han ledde ett allaktivitetshus i Norge.
– Där började vi anordna danser. Första gången vågade nästan ingen dansa, men när det var dags för tredje gången var det fullt med folk och alla var glada och ville dansa.
Ett tiotal medlemmar har skrivit på att de vill gå gitarrkursen, men han tror att det blir många fler intresserade om det blir av.
– Ja intresset har funnits hos medlemmarna i flera år så det är därför vi tagit tag i det här nu.
Många medlemmar har låga inkomster och inte råd att köpa en egen gitarr för att gå kurs, därför hoppas nu föreningen på att få tag på fler gitarrer.

– Vi satte upp en lapp på sjukhuset att vi ville ha gitarrer och har fått in två fina gitarrer. Vi hoppas på att få tag på några till så att alla kan ha varsin.
De har fått in en elgitarr också, något de tycker är kul. Men det är akustiska gitarrer de söker. Om de får tag i både lärare och gitarrer hoppas de kunna smygstarta i vår och sedan fortsätta till hösten.
– Musik gör människor glada, det påverkar hela kroppen och det är ett sätt att få människor att bryta sin isolering och komma ut och träffa andra.

RSMH i Sundsvall vill samla in gitarrer, helst akustiska och försöka få tag på en gitarrlärare.

Författare: Text | Annelie Ledin